Var ute i lördags och har lite minnesluckor – som vanligt, skillnaden var att det här nog var en av de längsta jag haft. Men som alltid ser man tillbaka på kvällen och tänker - var man verkligen SÅ full? Man har ju varit ute en del nu genom åren och gör man verkligen samma jävla fyllefel varje helg?? Tydligen… Ända ljuspunkten var att man var ute i Visby och inte hade någon möjlighet att hoppa på en tunnelbana och vakna på fel sida staden då det visat sig att man återigen har somnat… Brukar hända.
En tjej hörde så också av sig igår via facebook och jag kan inteminnas att jag någonsin träffat henne tidigare. Jag skrev också detta till henne och fick direkt svaret: ”haha du var allt riktigt jäkla onykter i lördags om du inte minns mig!”
Ja, jag var nog liite väl full i lördags..
En tröst hade vait att kunna säga att i alla fall såg inte ens föräldrar denna missär av fylla, men i Visby bor jag alltid över hos dem och där tar även minnesluckan slut. Den slutar och jag finner mig frysandes och bankandes på dörren hem, då öppnar min mor och DÅ minns jag ju att jag har en hemmanyckel i fickan. Grattis Patrik, mor är väldigt stolt över dig!
/Patrik
2 kommentarer:
Alla stunder i livet kanske inte är sånt som du kommer berätta för din barn men det roar oss andra. Och vi kommer berätta vem du egentligen är när vi ser dina barn. Var inte orolig :)
Underbart namn på bloggen "för andras överlevnad" jag lovar att följa skriverierna :)
Hahahaha =D
Skicka en kommentar