Ibland tär det på tålamodet att vara sambos... Jag och Gute har som en oskriven lag (eller ja, jag följer den iaf :P) att när någon lämnar disk så låter den andre disken stå tills den ene undrar "är det här min eller din disk?" Då kan man nämligen med ett belåtet flin säga att "det är din disk...")
Så idag... Kommer hem och är verkligen dödshungrig efter 5 förluster i innebandy och ett blodsocker som inte är av denna världen. Hur som helst så lagar jag i ordning lite spaghetti och när jag letar efter durkslaget upptäcker jag till min fasa att det står odiskat (tror han glömde diska det i helgen och tror nu att det är jag som glömt, to be continued...). Hur som helst så stod jag inför 2 val: Antingen svälja stoltheten och diska durkslaget som skulle tagit max 15 sekunder, eller också kan jag försöka få ut vattnet genom att försöka sila bort vattnet med hjälp av locket.
Självklart väljer alternativ nr 2 vilket slutar i att hela kvällsmaten hamnar i diskon bland disktrasa, diskborste och annat mysigt man inte gärna vill ha i maten. Får altså fiska upp den spaghettin som verkar ätbar för att sedan äta en betydligt desarmerad kvällsmat.
Vad gör man inte för stoltheten?
SUCK!
ship
/Linus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Av någon konstig anledning gick det inte till så här när jag och Bettan va sambos...humm verkligen konstig!
Vem skall vara Lucia av dig och Patrik då?
Jag har ju förhoppningar om att patrik ska väcka mig med skönsång och glögg på luciamorgonen. Den som lever får se :P
Skicka en kommentar